Maken på LRF-möte

...och jag är alltså "ensam" hemma. Det vill säga tillsammans med tre pojkar, en hund och en katt. Nu är Mowgli sjuk (förresten tycker maken att smeknamnen på pojkarna är fjantiga, men det tycker inte jag, och dessutom kan jag ju inte byta nu!) och han har varit hemma idag. Han har i alla fall en ny sjuka, typ ont i halsen och feber. Det är synd om lille M när han är sjuk, för han hatar det. Han vill vara frisk och i skolan, och när han är uschlig så blir han smått panikslagen. Inte säger han till heller, utan ser bara livrädd ut... Nu ligger han i alla fall i sängen och hör på Grodan Boll. Maken var hemma (kring gården) och jag fick arbeta, vilket behövs.

Ironiskt är det att det varit så mycket VABbande ett tag. Jag blir normalt så provocerad av femtiplusgubbar som antyder i fikarummet att folk gillar att vara hemma med sina sjuka barn, oavsett om de är sjuka eller ej, så att säga. Då blir jag sur. Och jag har ju inte varit hemma så mycket heller, för vi brukar lösa det "kreativt" - men alla kan ju inte det. Och man måste ta hand om sina barn!

En annan sak jag irriterat mig på idag är inställningen att kommunalanställda inte arbetar så värst när de ärp å jobbet. Detta förhållningssätt odlas tyvärr även av kommunalanställda. Till exempel så skrev jag "jobbar 8-15"på skylten utanför mitt kontor (jobbar ju 75%) för att folk skulle fatta när jag var anträffbar... Då kommer en rödbrusig man och tycker att jag borde ändra till "är här 8-15" istället!

Kollegan L som enligt egen utsago jobbat statligt, kommunalt och som egen företagare påpekade när jag beklagade mig att hans erfarenhet är att man aldrig jobbar så mycket som i kommunal förvaltning, och heller aldrig är så påpassad.

Fast både L och jag har en inneboende frihet i våra jobb, vi har visserligen mycket att göra men kan styra en hel del. Det är bra.

Men det var inte detta jag skulle skriva om ikväll. Jag ville skriva om hur fin min storkille är med sin yngste bror. Idag sade han att Traktorälskaren "är en pärla nu när han är liten, och kommer bli en stjärna när han blir stor". Fint. Och de har haft så trevligt i kväll, och han har varit så omtänsam, och skrattat så mycket åt - men mest med - Traktorälskaren.

Och jag fick Mowgli att le åtminstone litegrann medan jag nattade honom. Fina, bekymrade sjuklingen.

Jag försöker skriva något om vad som varit bra varje gång jag skriver, för ibland känns vardagen dyster. Mest för att den känns så inrutad (jo, det gäller jobbet också, jag är svårt kluven i min inställning!) och för att detta på många vis är familjen KAOS. Som precis alla andra familjer, tror jag och för sig. Det är det där jädra livspusslet! Ett ord som jag också är kluven till
förresten.

En sista grej innan jag övergår till att surfa på hemflit.se... Jag ska få gå en hälsoutbildning på jobbet, egentligen för "utefolket", men jag lyckades slinka in på en reservlista. Det ska bli spännande! Massage, mental träning och stresshantering... Och en hälsobedömning. Sist jag gjorde en sådan (i ett anna projekt där avdelningen var försökskaniner) så fick jag gå till en beteendevetare, och hela bunten kontorsråttor på avslappningsövningar...;-)