Vi följde ett av de goda råden från nätet i gårkväll och väckte Traktorälskaren strax innan nattskräcken brukar börja. Det blev ingen nattskräcknatt. Men istället blev lille T - vilket vi borde ha begripit! - stensur över att bli väckt mitt i natten (klockan 22) och vägrade i sten att sova en minut till i egen säng. Han hamnade i vår istället, maken i soffan eftersom han sover så dåligt tillsammans med tvåring på tvärs över sängen, och jag hade en ganska mysig natt med Traktorälskaren, undantaget när han ramlade ner på golvet med huvudet före. Men han slog sig inte så värst konstigt nog.
På morgonen var han glad som en sol, och DAGISLÄMNINGEN GICK BRA! Jag fick till och med ta av honom overallen! Det är konstigt vad mycket gratisenergi man får av lite flyt...
I morse vaknade jag dock av en märklig dröm, som jag berättade för maken. Tyvärr visade det sig efter en stund att det inte var en dröm utan klockradion jag hört i halvvaket tillstånd. En ladugård i en by uppför älven brann. Vi känner de som har gården, och maken ringde och hörde vad som hände - alla cirka 50 kalvar brann inne, men de hade åtminstone fått ut de flesta korna.
Maken åkte upp efter ladugårdsarbetet för att försöka vara till hjälp, och det fanns åtminstone nåt bra i bedrövelsen, för det var mycket folk där redan som hjälpte till att fösa ihop kor, och korna kördes i skytteltrafik till andra gårdar. Folk lade ut balar, tog med sig grindar att fösa djur utefter, veterinär kollade hur korna mådde och avlivade skadade på plats - de gjorde vad de kunde.
Men ladugården är borta, och det är förstås ett elände. Det finns inga försäkringar som hjälper mot människor och djurs lidande. Men jag hoppas de var försäkrade ordentligt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Stackars lille T, med nattskräck! Vad skönt att er väckningsstrategi verkade hjälpa lite i alla fall. Hoppas det håller i sig så att ni kanske kan få vila upp er lite, alla tre.
SvaraRaderaSett ur hans två-åringsperspektiv är det förstås mycket som händer i hans liv, så det måste väl påverka. Men man får ju hoppas att han (och ni!) får lugnare nätter igen så småningom, när "livskrisen" är över.
Vad läskigt med ladugårdsbranden. Så hemskt det måste vara att förlora djur på det sättet. Huvaligen. Hur har ni det själva med försäkringen och brandskyddet, då?
Kramar från
Systeryster
som är inne och läser varje dag. ;-)