Sedan i förrgår då vi såg förra Dallasavsnittet har jag med härlig förväntan längtat efter detta tillfälle - jag och maken ska sjunka ner i tevesoffan och se säsongsfinalen av säsong åtta där Bobby dör i en tragisk olycka. Som tur är minns vi att han återuppstår i säsong tio i den berömda "kliver ut ur duschen-scenen"!
Nu väntar jag bara på att mannen ska komma in igen efter att ha eldat, så visningen kan börja.
Dagen har i övrigt varit rätt bra. Förutom katastroflämning på dagis - igen - har det mesta flutit rätt lugnt. Dagisfröken ringde dessutom redan innan jag hunnit till stan för den sedvanliga rapporten "allt har gått bra, han har ätit frukost och nu leker han (med typ en traktor)". Det var skönt, men efter tre ungar med lämningsproblem i skilda grad så känner jag stundtals att jag bara vill skita i yrkesliv, leva på egenhändigt plockade bär och potatis och baka surdegsbröd. Men det betalar ju inga amorteringar. Jag tycks ha utvecklat en fobi mot dagislämning själv.
Minns med viss fasa hur Mowgli grät så tårarna sprutade, höll fast mig och ibland kom springande över parkeringen för att få åka hem igen. Då var jag föräldraledig, han var fem år och tanken var att det skulle vara kul för honom att vara några timmar på dagis. Det tyckte inte han, och fick till slut fyra månaders sommarlov. Sedan gick det faktiskt bra.
Traktorälskaren kniper om overallärmarna för att man inte ska kunna klä av honom, pekar på väskan och skriker "bllen" det vill säga att han vill åka hem. Han gråter och jag vill detsamma.
Men i övrigt har det varit en bra dag idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar