Magkänsla...

Natten till idag var mer än tjorvig, och Traktorälskaren höll på att driva oss till sömnlöst vanvett. På morgonen var väl han piggast av oss tre (de större sov lugnt...) men vi var ändå tveksamma til dagis. Man kan dock inte rimligen sjukskriva vare sig själv eller barnet för att man sovit dåligt, och jag hade mycket på gång på jobbet så vi for, och allt var hyfsat frid och fröjd. Till klockan elva, då dagisfröken ringer och säger att T kräkts i lunchtallriken. Så jag for i flygande fläng och när jag kom fram låg han lugnt och sov på en blå madrass. Jag trixade på honom overall och for hem.

Och nej, maken kunde faktiskt inte hämta upp honom eftersom slaktbilen var på ingång, tyvärr.

Därefter har han kräkts ett par gånger till - himla konstigt att man kan äta ett halvt Digestivekex och ett halvt glas mjölk och sedan få ur sig typ tio gånger den volymen på mattan i köket...

Och dagis har ringt och sagt att det är närmast epidemiskt, och att de inte vill ha honom på dagis imorgon oavsett hur frisk han än må vara. De hoppas att smittan är överstånden om ungarna håller sig ur vägen till efter helgen.

Och jag har ringt min chef som är jättebra och säger att ungarna är viktigare än jobbet, trots allt. Utan ens en liten stressad ton sade han det, fast han vet (precis som jag) hur många deadlines som ligger nära...

Hoppas bara Mowgli klarar sig, för de ska ha sommarfest på skolan imorgon med shorts och alla tänkbara sommarattribut.