Måndag...

...och jag har faktiskt haft en dag med viss energi! Halleluja! Kom just att tänka på den där Livets ord snubben som i en dokumentär sade "Halleluja" och i nästa sekund fortsatte "Vad är klockan?" - undrar om han predikade med timpenning... Ett annat citat som ingen människa förstår vad jag syftar på är när jag plötsligt brister ut i sång "Köp Ericson, köp Ericson, går upp, upp, upp, går upp, upp, upp.." Den var med i något humoristiskt radioprogram nån gång i forntiden, och var väldigt rolig. Då, alltså. Fast "Bapelsin, gubbjävel" är i alla fall ett citat (?) som folk vet vad det kommer ifrån, eller åtminstone vad det påstås komma ifrån!

Som sagt, en smula energi idag. Kan bero på att den eviga följetongen "sover Traktorälskaren i natt?" verkar gå mot sitt slut... Han har sovit rätt bra på sistone!

Bokmalen har haft en kompis på besök idag. Det var första gången kompisen var hos oss och den stackars pappan som skulle hämta sin son körde naturligtvis vilse på vägen hit, och till på köpet fast med bilen i en snödriva... Stackars maken fick ta ut traktorn för femtioelfte gången denna mycket snöiga dag, och åka ner och dra loss den stackars pappan..

När stackarspappan ringde efter bistånd hade dessutom stackarsmaken precis kommit hem efter att ha farit ner i byn och hämtat rymlingen, det vill säga hunden som tagit för vana att följa med folk på promenader runt byn. Hon vill inte alls vända hemåt fast de säger åt henne, och det är sannerligen tur att folk vet vart de ska ringa och inte verkar hata oss. Ännu, vill säga. Det MÅSTE gå att lära henne att hålla sig kring gården! Annars blir hon hundgårdshund, och det vore ju trist.

Nu till nya flugan (?) Facebook..

Finanskris eller ej?

Satt häromdagen på Coop Arenas restaurang - fullt av folk - och pratade om finanskrisen. Det är KRIS! Men jag har inte haft en tanke på att sluta äta ute av det skälet. Möjligen för att ha råd att byta kök... På trettiotalet var det kris på riktigt. Då gick farfar på luffen. År 1940 när min farmor var gravid med min pappa hade hon så dåligt med mat att hon fick näringsbrist och tappade tänder. DÅ var det kris.

Fast jag förstår att det är personlig kris för alla de som varslats eller förlorat jobben. Men än så länge är det inte svält, och inte tal om att GÅ till Göteborg från Stockholm för att söka jobb, som en gubbe berättade om på P1 för ett tag sedan. Det var också på trettiotalet, och det var inte tal om att arbetsförmedlingen skulle pröjsa någon tågbiljett, precis...

Så än är det inte kris, jag kan inte tycka det.

Stora världen!

I ett försök att inte bara tänka på mitt eget lilla myrliv ska jag nu göra en kort utvikning kring SAAB och finanskrisen. I morse när jag åkte till jobbet så pratade Maud Olofsson på radion om SAAB, och när jag åkte hem nio timmar senare så... Ja, det var visst Maudan igen, samma ämne men nu med Mona som motpart i direktsänd debatt. Maud vill inte satsa skattepengar (eller?) i ett företag som inte har några förutsättningar att klara sig på längre sikt. Mona vill, men samtidigt argumenterar hon oerhört snarlikt Maudan, så riktigt hur deras åsikter skiljer sig var svårt att klara ut. Hursomhelst - jag tyckte lite synd om Mona som inte klämde ur sig det självklara, nämligen att om SAAB inte hade några ekonomiska problem så skulle det inte heller vara nödvändigt med statsinsatser. Men nu går det himla dåligt, och hon har en poäng i att det kan vara mödan värt att "hålla SAAB och Trollhättan under armarna" i "den värsta finanskrisen på decennier". Å andra sidan så tycker inte jag att det är en självklarhet att stötta usla affärer som bilproduktion - kan inte folk satsa på typ atproduktion? Fast där finns det ju inte heller mycket att casha in... Man kanske skulle sälja CAD-licenser? För det är dyrt...

Jag går nämligen på CAD-kurs. Och det är jättespännande, även om hjärnan är typ mos så här efter två hela dagar.

Nu ska jag göra nåt annat. Jag har en hel del jag skulle vilja skriva om, men jag ids inte.

Rubrik?

Det är inte lätt att skriva rubriker, så...

Fick en fin komplimang av en kollega, att jag skriver både fort och bra, vilket är en ovanlig kombination. Han menade typ yttranden och svarsskrivelser och remisser och annat spännande. Men jag blev glad!

En annan sak jag blev glad över i veckan var att min fackrepresentant ringde och frågade hur det gick med min lön. Att hon ringde! Och hon gav goda råd! Berättade t ex att hon och jag och en till inom med kommunen har cirka fyra papp lägre lön än de andra i liknande position... I månaden alltså. På sätt och vis är ju jag rätt nöjd med min lön, den är ju väsentligt bättre än studiemedel som fortfarande är min främsta pengareferens. Men om det skiljer 50 000 per år till andra jämförbara, då känner jag mig plötsligt lite grinig... Så jag berättade detta för min chef, som gjorde anteckningar och lovade göra sitt bästa. Han har för övrigt varit min bästa förhandlare under åren, trots att det är han som ska betala!

Nu försöker Mowgli stava sig igenom ett ord på teve, och han gör klara framsteg - alldeles, alldeles snart kan han läsa! Bokmalen har varit på kalas och spelat minigolf - det har sannerligen gått inflation i kalasutformning.. Traktorälskaren är jättetrött, nattsuddade igår ända till nio, men vaknade ändå klockan sex i morse... Sitter nu i pappas knä och ser på Höjdarna.

Jag har spelat "Försvunna Diamanten" med de äldre pojkarna, så jag känner mig som en ganska hyfsad mor. Egentligen ville B spela Risk eller Bondespelet, men det är ju helkvällsspel, och det ORKAR jag inte. Fast jag egentligen gillar det jättemycket. Men tack, Alga, för Försvunna diamanten - ett alldeles lagom tidskrävande spel, som också sexåringen klarar att spela utan alltför många tårar. Fast när han råkade ut för en rövare (=förlora alla pengar) då glänste tårarna i ögonen - tur att storebror var bussig nog att ge honom ett par tusen...

I fredags hade vi barnvakt, mormor och hennes gube var här, och det gick jättebra. Jag och maken var på fest i Böle. Maken var bjuden eftersom han hjälpte till vid en ladugårdsbrand i januari, och jag fick följa med. Det var en rolig blandning - brandmän, försäkringssnubbe, bönder som tagit emot kor, grannbönder, elektriker och före detta anställda i ladugården som brann. Den drabbade bonden kom med en hel femtioliters mjölkhämtare fylld med bål, som han slevade upp till alla som ville ha... Fast andelen virke var nog typ 20%, och det doftade snarast fotogen... God mat fick vi, och skratta en del! Fast vi åkte hem tidigt, dels för barnvakternas skull men också för att det var -26.

Syster Y ringde och berättade att farmor är dålig. Att hon börjar bli lite vimsig, förutom kol och att hon väger ungefär trettio kilo, etc.. Yster hade varit där på farmors födelsedag - hon fyllde 89. Jag känner verkligen att jag borde åka söderut så fort som möjligt. Men det är så djävulskt mycket annat som krånglar till det. Makens arbetssituation, till exempel. Och att det känns som om jag borde ta med mig pojkarna. Men syrran var Hård på sitt försynta vis och påpekade att det går nog inte att göra alla nöjda... Ja, det är hursomhelst inte helt enkelt för mig.

JAG VILL HA EN NY LADUGÅRD! NU!

Förresten vann vi 750 spänn på triss igår! Så jag löste in lotten idag, tog 10 (!) nya lotter och köpte mat för resten. Och vann 200 spänn totalt. Så vi gick bara lite back...

Febrig - jag?

Jag känner mig inte riktigt frisk faktiskt. Jag har 37.9 i temp, men har dessvärre lovat att jag ska promenera ikväll... Efersom jag uteblivit två dagar i rad kan jag inte gärna strunta i det heller. Det känns säkert bättre när jag äl kommit mig ut i de friska -16 graderna.

Jag har varit dumsnäll idag. En kollega undrade om jag kunde hoppa in för henne, vilket skulle innebära en hel arbetsdag ägnade åt sånt jag inte har tid med. Eftersom hon hade influensan från helvetet och jag inte fick tag på några chefspersoner som kunde ta sitt ansvar så lovade jag att ställa upp - fixade kallelse, fika och var på väg på möte. Då mejlar hon och säger att hon är frisk men "att jag ändå får ta mötet, eftersom hon skulle på en annan grej". Jag fick alltså hjälpa henne med något som är hennes ansvar fast hon själv kunnat göra detta. Hon "delegerade" till mig, och jag kommer aldrig att få nån gentjänst av henne eftersom hon jobbar i en annan ände av verksamheten, så att säga. Efter att ha kokat över detta ett tag, och beklagat mig en del, så bestämde jag mig dock för att det alltid lönar sig att försöka hjälpa nån. Fast det kändes sannerligen inte så.

Mötet var i alla fall intressant, och de andra verkade glada att ha mig tillbaka i den rollen - om än tillfälligt.

Bra saker - Traktorälskaren sover helt OK (gick att natta om i egen säng i natt!) och går bra att lämna på dagis.

Annars vet jag inte.

schackspel

Ibland har man sina ljusa stunder! Alldeles nyss så ville Bokmalen sluta spela schack med mig... Nej, han gav inte upp, nejdå. Och walk over finns visst inte i schack... Han var istället tvungen att se på Nicke Nyfiken. Och så kanske det var det att mamma faktiskt spelade rätt bra.

I normalfallet vinner han, om än med viss möda. Så jag tror att det är bra med lite motstånd...

Tråkigt idag var att jag gjorde ett så kallat hälsosamtal på jobbet. Jag borde alldeles uppenbart motionera mer, för min kondition och syreupptagningsförmåga är inte precis på topp. Snarare på botten. Men hur ska det gå till? Att cykla till jobbet är ju inte att tänka på (två mil plus ungar som ska hämtas och lämnas) och "egen tid" för motion är inte så lätt att få till utan att det leder till ännu mer stress.

(Och nu skriker ungarna.)

Men jag ska försöka gå ut och promenera åtminstone. En gång i veckan. Och att skrapa dynga är ju också motion, även om det är typ fem minuter varje kväll? Och ikväll har jag gjort lite hamvävd callaneticsinspirerad tänj-gymnastik på köksgolvet.

Så jag fick mig nog en liten tankeställare i alla fall.

Indiana Jones-piska - dagens roligaste?

Liiite bättre dag idag. Fick typ sovmorgon. Och har varit ute med grabbsen. Och kokar köttsoppa. Och pratat med min trevliga snälla söta syrra.


Men roligast var att göra en ny piska åt Mowgli.

Recept: Ta en lagom bit av en lagom tjock gren. Ta en bit av ett rejält snöre och sno ihop, så där så det ser nästan flätat ut. (Lärde mig göra det på fritids en gång i värleden, men har inget ord för det...) Ta fram familjens bästa vän - silvertejp. Linda silvertejp runt pinnen och änden av själva piskan - och VIPS! Du har gjort en alldeles egen Indiana Jonespiska! Gratis och en lycklig unge!

Och den nya är ännu bättre än den förra (dvs längre) och två glada tokar med varsin piska har sprungit omkring och piskat till allmän glädje och gamman...

Just nu sover Traktorälskaren sin alldele för sena middagssömn, och Bokmalen skramlar med lego på övervåningen.

Jag har duschat. I ganska varmt vatten.

Ett litet uns harmoni alltså.

Bättre?

Dagen har varit ganska trist. Eller vad man nu ska säga. Jag har i alla fall tagit mig igenom den so far. Och maken är väl lite bättre, vilket underlättar.
Själv blev jag mirakulöst på bättre humör av att göra lagården med maken. Men den är verkligen inte lättarbetad.
Fast det slog mig att om man fick göra detta "skitjobb" i lugn och ro, utan att nån är sjuk eller att Traktorälskaren är inne med en sexårig barnvakt (som i och för sig skötte sin uppgift galant, dvs lekte med lillbrorsan) ja, att allt inte kändes så panikigt när jag gör ladugården. Det vanligaste skälet till att jag gör jobbet är ju annars att maken har svår migrän, vilket inte heller är så kul... Men nu var vi två, och då hade det potential att nästan vara trevligt. Om maken varit frisk och ungarna på skoladagis.
Nog Tjatat.
Snart är dagen slut. Morgondagen kanske är roligare.

Vill inte..

...så några frön i år, trots att jag har ett fint växthus. Vill inte heller virka eller brodera trots att jag har fina grejer på gång, och det är På Spåret på tv. Trots att det är FÖR MIG. Vill inte försöka begripa varför storkillarna är osams. Vill inte vara nervig för att Traktorälskaren ska skrika inatt (fast han sov hela natten igår - ta i trä) eller skjutsa barn til kalas imorgon. Vill inte städa, diska eller sortera tvätt. Eller tapetsera om barnrum, fast det skulle bli fint och verkligen behövs. Bloggar fast jag knappt vill det heller.

Vill inte.

Önskar att jag ville nåt... JO, jag önskar att maken var frisk och hade en bra plats att bygga ladugård på. Så slapp vi grubbla mer på det.

Och så önskar jag att någon skulle uppenbara sig som gjorde allt ovanstående.

Att vi vann miljoner. Vore kul.

Och att jag medan någon gjorde allt trist kunde åka till IKEA till exempel, med några tusenlappar som jag kunde spendera utan att fundera på prioriteringar.

Mycket nu

Det känns trångt i livet. Är en ensam ö av friskhet i ett hav med sjukdomsvågor som sveper över än den ena, än den andra. Och Traktorälskaren sover inte särskilt mycket heller.